Kyrkstigen

Kyrkstigen från Storuman till Stensele

Varje måndag fram tills nu har vi börjat med ett par långa timmar i bil på väg till våra olika resmål. Så var inte fallet denna måndag, vi satte av till fots. Dimman låg över skogen när vi vid niotiden på morgonen gav oss av för att gå den nästan milslånga stigen som innan använts som väg mellan hemmet och kyrkan för de människor som bott i trakten. Vår lärare började turen med etikettsregler vid björnmöte – troligtvis mest för att skrämma oss, vi lät alldeles för mycket för att någonsin kunna överraska annat än en döv björn. En kort bit in i skogen efter att vi lämnat landsvägen gick vi förbi en kallkälla, en plats där vattnet strömmar så att det rinner hela året – även när det är långt under nollpunkten. Denna källa gjorde det möjligt för de människor som bott i Idatorp, en gård belägen just vid Rackosjön, att ha ständig vattenåtkomst; det går att säga ett kallkällan kan ha varit anledningen till att just denna plats valts som boplats. Efter några kilometer på väg genom skogen satte vi oss vid en liten tjärn kallad Kyssträsk; hungriga var vi och mat åts samtidigt som kaffe kokades över elden. Stigen som ledde ända fram till kyrkan var mjuk och lätt att vandra, det var enkelt att falla in i egna tankar och bara se höstfärger och trädtoppar passera förbi.

Vad som är roligt att veta om Stensele kyrka är framförallt fyra saker – i kyrkan finns världens minsta bibel, så liten att jag tror den skulle få plats på min fingernagel, kyrkan är Sveriges största träkyrka (observera: fullständigt säker källa saknas), hela kyrkan städades nyligen med bröd för att få fram orginalfärgen, lite granna märkligt, och akustiken i kyrkan sägs vara fantastisk, någonting vi tyvärr inte fick uppleva. Det är en mycket vacker kyrka, storslagen i sin enkelhet, och flera av oss vill snart tillbaka för att höra musik spelas från orgeln som tronade på sin läktare.

image

Annonser

Gallejaur

I måndags åkte vi på utflykt till Gallejaur. När vi var på väg dit såg vi renar, och några av oss tog bilder av renarna. Sen kom vi fram till Gallejaur och där träffade vi vår guide för dagen, som visade oss runt omkring. Medan vi var där tittade vi i varenda hus, bland annat såg vi fina saker inuti husen (epokens möbler, en orgel, gammal dekoration osv.) och det var jättespännande. Vi gick in där de brukade sova och chilla (ta det lugnt) på sommaren, och inne i sommarhuset såg vi en stor bakugn och sängar. Efter det såg vi hönor och får, det var intressant att se får och hönor. Sedan kom vi tillbaka till cafeterian/receptionen för att äta lunch och chilla lite, det var jättetrevligt. När vi hade ätit upp maten satte vi oss i bilen och återvände hemåt. Vi såg renar igen.

Gallejaur

Ammarnäs

Det var en solig morgon när vi tog en runda till Ammarnäs, bättre dag för en utflykt skulle man kunna vänta länge på. Vi träffades 8:25 runt bilen, och begav oss 8:30. Under bilresan dit somnade alla (förutom Curt som körde så klart) trots det vackra landskapet som hela tiden omgav oss. Vårt första stopp var vid Gilesnuole Kapell som ligger längs Brudforsen i Sorsele. Där gick vi runt lite och tittade på kapellet och kåtorna som fanns där.

Efter det kom vi fram till Ammarnäs. Där fick gå in och titta i hotellets naturum, vilket var väldigt trevligt.

Sedan åt vi lunch på ett fint ställe, Tjulträsk, som Curt, som kan stället utantill, hade valt.

Efter en behövd måltid åkte vi tillbaka till byn för att titta på Ammarnäs otroligt fina kyrka och, strax efter, klättra upp för potatisbacken för att titta på vyn. Efter att ha fått tillbaka andan längst upp gick vi ner och åkte sedan efter vindelälven till ett rengärde och kollade runt.

Sedan, efter ett vackert besök, åkte vi hem. Alla sov igen (förutom Curt som tur var). Sleeping is time travel.

 

26/8 – Resa till Atoklinten

Efter en lång bussresa från folkhögskolan kom vi fram till Atoklintens kulturreservat, där vi mötte upp med en guide från länsstyrelsen, Erika Fjällgren. Efter att ha sett ett nutida rengärde gick vi tillbaka till dåtiden – lunch åts samtidigt som Erika berättade om de människor som bott på platsen, och skolverksamhet som bedrivits under förra århundradet.

 

Istället för att ta den vanliga turistvägen upp på toppen gick vi över risbäcken till en gammal och välanvänd boplats där intensiv renskötsel bedrivits under många hundra år. Detta var svårt att se utan guiden som pekade ut de gamla bengömmorna, matgroparna, kåtaväggarna och eldstäderna, och också den slätvuxna åssluttningen som var mer ängslik än resten av vegetationen på grund av de renar som en gång intensivt betat här. Vidare till en stor öppen gräsyta – ett gammalt rengärde, där man kunde se resterna av staketet som en gång omgärdat hundratals renar. Då var det tyvärr slut, och vi var tvungna att gå tillbaka till bussen för kaffe och hemresa. Hjortron, lingon och blåbär gick att finna på stigen.