Fatmomakke – Fapmie

imageHur vi lyckas att alltid ha tur med vädret är en gåta; solen lyste gul och himlen lyste blå sånär som på ett par vita fläckar. Det var en lång men underhållande bilfärd från Storuman till Fatmomakke; vägen var upplyst av vackra höstfärger från björkar och rönnar. På vägen ut ur Storuman såg vi en sarv som struttade runt på asfalten i centrum, verkande omedveten om hur fel han hittat. Senare stannade vi vid Trappstegsforsen för att sträcka ut benen, en vacker och besöksvärd plats. Tydligare och tydligare såg vi marsfjällsmassivet torna upp sig.

image

Fatmomakke har sedan urminnes tider varit en naturlig mötesplats för människor på väg upp och ner för fjället i den årliga färden mellan fjäll- och kustland. Sedan kristendomen tågat in i markerna blev Fatmomakke en kyrklig mötesplats, en plats där samer varje vår (juni) och höst (augusti-september) samlades för att gå i kyrkan. Kyrkstaden utvecklades i och med att nybyggare kom till dessa delar av fjällvärlden, en traditionell kyrka byggdes på slutet av 1800-talet och står än idag.

Väl framme mötte vi upp med vår guide – Annika, som är kyrkvaktmästare på platsen – och började gå över bron till kyrkstaden. På den lilla holmen mitt i sjön hade den första kåtan stått som använts till kyrklig verksamhet, senare hade centrum flyttats till andra sidan där vi hittade kyrkogård, bostadskåtor, den gamla länsmansbostaden och sist men inte minst huset vars vind hade sett bildandet av den första sameföreningen.

 Fatmomakke

Vädret höll i sig, och vi åt lunch i solen. Litteraturdiskussioner som tog upp bland annat ´I skuggan av Marsfjället´, en bok som skildrar området, vid sidan av många andra intressanta böcker. Bilen hem började rulla, och vi stannade lite utanför Vilhelmina för att i en delikatessbutik inhandla olika förnödenheter – så som sorseliansk pesto och rökt renhjärta.

Annonser

Take venture

Besök i Umeå

Vi styrde bilen sydöst, och ett flertal timmar senare hamnade vi i Umeå, där vi efter en lunch i staden mötte Fredrik Lindgren – egenföretagare drivande ett resemagasin. Han berättade för oss om sin resa framåt och uppåt (han är bergsklättrare), genom livet. Om svårigheter, drömmar och mål, frågande vad som är viktigast – trygghet eller vision. Fotografering med syfte blogg var också ett stort fokus, och vikten av historieberättande med bilder. Vi lärde oss mycket, men framför allt tror jag att vi alla satt i bilen hem till Storuman undrande var någonstans vi är i våra liv, vartåt våran näsa pekar och vart vi vill (Curt navigerade utmärkt, vi var inte vilse på vägen). Hur det än är är det bara att knata vidare, någonstans kommer man; jorden är rund och horistonten döljer många hemligheter. 

TakeVenture

Lycksele Djurpark

17/10

I måndags åkte vi till Lycksele Djurpark – Sveriges nordligaste djurpark med nöjespark. Där fick vi uppleva djur på nära håll. Djurparken är specialiserad på nordiska djur. Vi tittade på älgar, renar, vargar, björnar, röda nyfikna rävar, vita fjällrävar och många andra djur. Vi hade tur att titta på hur djurvårdare matade rovdjur som vargar, rävar, sälar och några andra djur. Det var en fantastisk upplevelse. Tyvärr fick vi bara titta på lodjur i några stunder. De gömde sig bakom träd och undvek oss. Det fanns fyra sälar i djurparken. En av dem hette Bosse. De var extremt ivriga på att visa upp sina tricks när djurskötaren kom med fisk.

Lycksele Djurpark
dsc_0603-kopiowanie

I Lycksele finns det ett litet kafé som heter Budhas Kaffe och Rosteri. Där kan man smaka det bästa Dirty Chai kanske i hela Sverige. Det är en blandning av mjölk, kaffe, te och kryddor. Vi besökte kafét innan djurparken öppnades. Vi hade en otroligt spännande dag.

dsc_0002-kopiowanie

Arjeplog silvermuseum

Snön hade lagt sig på marken, isen på vägarna och vi rullade norrut mot Arjeplog. Arjeplog silvermuseum är ett museum med kopplingar både till den silvergruvan som legat i området och samiskt silver, den samiska kulturen och nybyggarkulturen. Störst fokus ägnades åt de magnifika, samiska kragarna. Bälten prydda av silver var det första vi fick se. Sedan tittade vi bland annat på en utställning  om Norrlands djur. Det som var otroligt intressant var att lyssna på den traditionella musiken som heter joik. Andra bruksföremål och kläder visades för oss av en kunnig och pratglad tjej med mycket intressanta saker att berätta.

 

 

Museet ligger i samma byggnad som Institutet för Subarktisk Landskapsforskning och vissa delar av utställningarna var kopplade till deras forskning. Allt som allt var det en sammanhängande och kunskapsfyllande samling av utställningar som skapade en överblick och täckte in stora delar av områdets historia.

Efter silvermuseet gick vi till Arjeplogs kyrka. Det som var speciellt med den här kyrkan var det himmelsblåa innertaket.

På vägen tillbaka blev vi glatt överraskade av ett optiskt fenomen som heter Halo. En Halo bildas i samband med att solen skiner genom moln som består av 6 kantiga iskristaler, en regnbågs liknande ring runt solen. Det var otroligt vackert.

Arjeplogs silvermuseum